SFP:s Miljödelegation

SFP:s miljödelegation besökte Österbotten

2011-12-27T23:44:00.000-08:00

SFP:s miljödelegation besökte Österbotten 17-18.11. Miljödelegationen bekantade sig med energikluster i Vasaregionen, bland annat Merinova och Vacon samt Alholmens biokraftverk och vindkraftverket i Larsmo.

I energiklustret, som är det största i Norden, ingår över 100 företag samt högskolor och forskningsenheter. Klustret sysselsätter över 10 000 personer och har en omsättning på cirka 4 miljarder euro.

– Energiklustret har en nationell betydelse och är viktig i utvecklandet av förnybar energi. Energisektorn kommer i framtiden, i motsats till många andra sektorer, att stå inför en utmaning då det kommer till att locka kompetent arbetskraft till regionen, säger miljödelegationens ordförande Christina Gestrin.

Miljödelegationen besökte också Westenergy kraftverket som byggs i Korsholm. Kraftverket blir färdigt 2012 och ska i framtiden utnyttja brännbart avfall som inte lämpar sig för återvinning eller återanvändning till att utvinna energi.

Avfallsförbränningen regleras noggrant i Finland i enlighet med EU:s direktiv. Enligt avfallslagen ska avfallet i första hand återanvändas eller återvinnas och i andra hand användas till energi. Målsättningen måste vara att försöka minska uppkomsten av avfall, främja avfallsåtervinning och minska skador som avfallshanteringen kan orsaka. På detta sätt kan hållbart utnyttjande av naturresurser främjas och miljöproblem hindras.

SFP:s miljödelegation anser att den ökande miljömedvetenheten och klimatförändringen har gjort att man fått upp ögonen för energieffektiviteten och utnyttjandet av förnybara energiresurser. I ett ekonomiskt stramt läge kan energisnåla lösningar spara pengar.

Energiklustret i Vasaregionen är Nordens största

2011-11-23T04:32:00.001-08:00

SFP:s miljödelegation besökte Österbotten 17-18.11. Miljödelegationen bekantade sig med energikluster i Vasaregionen, bland annat Merinova och Vacon samt Alholmens biokraftverk och vindkraftverket i Larsmo.

I energiklustret, som är det största i Norden, ingår över 100 företag samt högskolor och forskningsenheter. Klustret sysselsätter över 10 000 personer och har en omsättning på cirka 4 miljarder euro.

– Energiklustret har en nationell betydelse och är viktig i utvecklandet av förnybar energi. Klustret är av avgörande ekonomisk betydelse och har en sysselsättande effekt. Energisektorn kommer i framtiden, i motsats till många andra sektorer, att stå inför en utmaning då det kommer till att locka kompetent arbetskraft till regionen, säger miljödelegationens ordförande Christina Gestrin.

Miljödelegationen besökte också Westenergy kraftverket som byggs i Korsholm. Kraftverket blir färdigt 2012 och ska i framtiden utnyttja brännbart avfall som inte lämpar sig för återvinning eller återanvändning till att utvinna energi.

– Avfallsförbränningen regleras noggrant i Finland i enlighet med EU:s direktiv. Enligt avfallslagen ska avfallet i första hand återanvändas eller återvinnas och i andra hand användas till energi. Målsättningen måste vara att försöka minska uppkomsten av avfall, främja avfallsåtervinning och minska skador som avfallshanteringen kan orsaka. På detta sätt kan hållbart utnyttjande av naturresurser främjas och miljöproblem hindras, konstaterar Gestrin.

SFP:s miljödelegation anser att den ökande miljömedvetenheten och klimatförändringen har gjort att man fått upp ögonen för energieffektiviteten och utnyttjandet av förnybara energiresurser. I ett ekonomiskt stramt läge kan energisnåla lösningar spara pengar.

Miljö och klimatpolitik i regeringsprogrammet

2011-06-21T03:20:00.000-07:00

SFP är nöjd över att regeringen förbinder sig att genomföra HELCOM:s (Östersjökommissionens) åtgärdsprogram för skyddet av Östersjön. Regeringen kommer att stärka oljebekämpningsberedskapen och utveckla Finland till ett modelland för tillvaratagande och cirkulation av näringsämnen. Konkreta åtgärder för detta är rådgivning för glesbygdens avloppsvattenhantering, reduceringsfiske och riktade åtgärder för att minska utsläppen från känsliga jordbruksmarker.

SFP betonar upprätthållandet och vården av naturskyddsnätverket i hela landet. Avsikten är bland annat att fortsätta METSO skogsskyddsprogrammet som är ett bra exempel på naturskydd som sker på frivillig väg.

Ett tyngdpunktsområde för regeringen är ”grön tillväxt.” Regeringen stöder så kallad CLEANTECH verksamhet som en del av klimatpolitiken. Skärpta normer för energieffektivitet tas i bruk bland annat i byggbranschen. Regeringen kommer att utreda möjligheten att stifta en klimatlag.

Den nya regeringen fortsätter att främja förnybar energi. Genom rekommendationer och styrinstrument säkerställs rättvisa ersättningar för markägare som upplåter sin mark för vindkraftsproduktion.

För att locka kommunerna att etablera vindkraft utvecklas planläggningen och utreds ibruktagandet av en fastighetsskatt för vindkraftverk.

SEX SYNPUNKTER OM MILJÖN

2011-04-06T02:58:00.000-07:00

SFP:s miljöpolitiska valprogram

1. Energieffektivitet, ny miljöteknologi och förnybar energiproduktion

Målsättningen för följande regering skall vara att material- och energieffektiviteten ökar i hela samhället. Genom att satsa på forskning, utveckling och tillämpning av energieffektiv teknologi förstärks Finlands konkurrenskraft i världen. Som en del av en ekologisk skatteväxling bör trafikbeskattningen ändras så att kollektivtrafiken och mindre miljöbelastande bilar gynnas. Kollektivtrafiken skall också göras lockande ur privatekonomisk synvinkel. Nya incentiv för energibesparing inom såväl industrin som privata hushåll bör skapas.

I befintliga eluppvärmda hus kan värmepumpar minska elkonsumtionen under en del av året men under kalla tider medverkar värmepumparna till en hög elförbrukning. Nya hus skall främst värmas med lokala förnybara energialternativ. I tätorter är fjärrvärmeproduktionen ett energieffektivt sätt att producera värme och el. Genom att undvika elintensiva uppvärmningsformer kan man minska behovet av kärn- och kolkraft.

I Finland har vi goda förutsättningar att öka användningen av bioenergi i olika former. En förutsättning är att hela skogsvårdskedjan fungerar och att tillräckliga anslag kanaliseras till bioenergiproduktionen. Skogstillgångarna och skogstillväxten i vårt land har ökat med 50 % sedan 1950- talet. Våra skogar räcker till också för en rejäl ökning av uttaget av energived utan att det äventyrar industrins råvarubehov. Där vi tar ut virke ska god skogsvård se till att förnyelsen prioriteras. Detta gör att kretsloppet gynnas. Ny växande skog och ungskog binder mera kol. Samtidigt måste tillräckliga anslag reserveras för skyddet av gammal skog och för METSO- projektet. Målet att bevara skogens biodiversitet måste fortsätta.

Ett forsknings- och utvecklingskluster för bioenergi och biobränslen bör skapas i samarbete mellan universitet och forskningsinstitut. Målet måste vara att minska oljeberoendet. Detta kan t.ex. ske genom skattelättnader för hybrid- och bränslesnåla bilar och genom en ökad användning av inhemska biobränslen, särskilt andra generationens biodiesel.

Det finns en stor potential att utveckla produktionen av biogas. Även mindre biogasanläggningar, t.ex. i samband med större svingårdar, måste omfattas av garantiprisstödet.

Tillståndsprocessen för vindkraft måste basera sig på god planläggningskultur, så att känslig natur och invånarnas och markägarnas behov beaktas. Vindkraftsparkerna ska helst byggas på utbyggda områden, såsom hamnar och industriparker, samt i områden där vindförhållandena är gynnsamma. I skärgården bör fågellivet och den marina faunan ägnas särskild uppmärksamhet. Små vindkraftverk går bra att bygga för eget bruk.

SFP vill:

- att alla hushåll ska sänka på sin totala elkonsumtion och att industrin tar i bruk teknologi så som t.ex. frekvensomvandlare, för att producera mera med en mindre mängd energi
- befrämja produktionen och användningen av närproducerad energi
- att skogspolitiska åtgärder utformas så att bioenergipotentialen i skogen kan utnyttjas
- se fortsatta satsningar på solenergi, solfångare och biogas
- att man i utbyggnaden av vindkraft inför rättvisa ersättningsmodeller som beaktar vindupptagningsområden och lika rätt för alla markägare.
- att små kraftvärmeverk också får samma stöd som stora, när förnybar energi (ved, flis, pellets) används i produktion av värme och el
- arbeta för en övergång från el-intensiv uppvärmning till förnybara energiformer och ökad energieffektivitet. Lagändringen som tryggar en stödnivå på 20 procent för konvertering av fossila uppvärmningssystem till förnybara alternativ är en god början.

2. Miljövänlig samhällsplanering och byggande

En förnuftig markanvändning, genom general- och detaljplanering, spelar den största rollen för att få till stånd energieffektivt bostadsbyggande. Nya bostäder skall antingen byggas genom förtätning av redan befintliga områden eller genom att planera nya områden intill fungerande kollektiv- och spårtrafik. Tätorter skall planeras så att bostäder, arbetsplatser och närservicen byggs parallellt. Lätta trafikleder, cykelställningar och tillräckliga parkeringsplatser vid knutpunkter för kollektivtrafiken och infartsvägar bör beaktas i samhällsplaneringen.

SFP förespråkar ökad medvetenhet om träbyggandets fördelar för miljön och klimatet. Fördelarna med trähöghusbyggande är bl.a. främjandet av trä som en förnybar råvara i byggkonstruktionen. Då andelen trä i byggnaden totalt sätt stiger fungerar byggnaden dessutom som CO2 absorbator. Dessutom minskar användandet av energikrävande material som betong och stål. Det går bra att kombinerar olika material byggnader.

Genom försöksbyggande kunde man få till stånd flexibla och alternativa lösningar för ett urbant och energieffektivt boende. Arkitektoniska och funktionella lösningar med vinterträdgårdar, solpanelsfasader, vattenrör på ytterväggen mm. bidrar till byggnadens och bostadens energisjälvförsörjning.

Till byggnadens och bostadens helhetsenergianvändning bör man också räkna byggnadsmaterialen och transporten av dem.

Den största energieffektiviteten i boendet uppnås genom vettig hushållning av energi. Att sänka värmen ett par grader och att släcka lampor och apparaters stand-by-funktion då de inte behövs är enkla sätt att spara på energi samt värme- och elkostnader.

Kommuner bör göra upp arkitekturpolitiska program som inkluderar åtgärder för energieffektivering i byggande och markanvändning samt trafiklösningar. Klimatstrategier med mål för förnybar energi bör finnas i varje kommun och region i vårt land.

Gamla byggnadsbestånd, kulturhistoriskt betydelsefulla byggda miljöer, odlingslandskap och andra värdefulla miljöer måste bevaras. Byggandet skall vara kvalitativt. Resurser behövs för att bygga hissar i gamla hus samt för energi- och reparationsstöd för en övergång till miljövänligare uppvärmningsformer i småhus, radhus och höghus.

Byaplanering på landsbygden bör stödas.

SFP vill:

- styra till energisnålare byggande och boende genom att räkna ut helhetsenergiåtgången i byggnaden.
- i tätorter styra byggandet till redan befintligt bostadsområden och en utbyggnad av dessa
- stöda byaplanering
- att gamla byggnadsbestånd, kulturhistoriskt betydelsefullt byggda miljöer, odlingslandskap och andra värdefulla miljöer bevaras
- att lätta trafikleder och kollektivtrafiklösningar befrämjas

3. Östersjön och skärgården

Östersjöns största hot är övergödningen och transporterna av farliga ämnen, främst olja. Under den kommande riksdagsperioden skall vi medverka till att Finland uppfyller sin del av Helcom:s Östersjöprogram (Baltic Sea Action Plan).

Lokala förhållanden bör beaktas och gårdsvisa miljöprogram uppgöras som stöd för ett miljöanpassat och hållbart jordbruk. Miljöstödsprogrammet måste utformas så att största delen av jordbrukarna också i framtiden vill ansluta sig till det. Nya, miljövänliga metoder inom jordbruket som utgår från ett kretsloppstänkande av näringsämnen måste utvecklas. Fosforfällor som fångar upp fosforutsläpp i utfallsdiken, sedimenteringsbassänger, skyddszoner och särskilda åtgärder för åkermark som sluttar ner mot vattendrag bör utvecklas och tas i bruk

För att minska belastningen i skärgårdsvikarna bör reduceringsfiske av mört och braxen uppmuntras och utvecklas. Reduceringsfisket är ett kostnadseffektivt sätt att få bort fosfor och kväve från skärgårdsvikarna.

Oljeskyddsberedskapen bör fortsättningsvis förbättras. Beredskapen skall stärkas bl.a. genom anskaffning av mera oljeskyddsbommar för oljebekämpning i öppet hav. Alla länder runt Östersjön bör bygga ut sin flotta av oljebekämpningsfartyg och gemensamma oljebekämpningsövningar bör regelbundet ordnas. Trafikledningssystemet för havstrafiken bör göras enhetligt för hela Östersjön.

Allt utsläpp av avfall från passagerarfartyg bör förbjudas. De hamnar som tar emot passagerarfartyg måste snabbt bygga ut tekniken för mottagning av fartygens avloppsvatten

Undervattensmiljöns tillstånd och den sårbara naturen i skärgården bör noggrant beaktas då markanvändningsplaner uppgörs och miljö- och byggnadstillstånd (utvinning av sand, havsvindkraftsparker) till havs behandlas. Dumpning av förorenade muddringsmassor bör ske på land och övriga muddringsmassor långt ute till havs, där miljöeffekterna av dumpningen är mindre än i skärgården.

SFP vill:

- att Finland uppfyller sin del av Helcom:s Österjöprogram (Baltic Sea Action Plan). SFP kräver att Finland är en aktiv pådrivare av åtgärdsprogrammet i både Östersjö- och EU-samarbete.
- ha ett heltäckande miljöstödsprogram för jordbruket, som beaktar de lokala förhållandena med gårdsvisa miljöstödsprogram.
- arbeta för nya, miljövänliga metoder inom jordbruket som utgår från ett kretsloppstänkande av näringsämnen.
- att reduceringsfisket av mört och braxen uppmuntras och utvecklas för att minska belastningen i skärgårdsvikarna
- att samarbetet med de övriga Östersjöländerna förbättras ytterligare så att informationen om olyckstillbud blir smidigare ifall en oljeolycka skulle inträffa
- att trafikledningssystemet för havstrafiken görs enhetligt för hela Östersjön
- förbjuda allt utsläpp av avfall från passagerarfartyg
- att kommunerna och de lokala miljöcentralerna ger information om hur muddringar utförs så miljövänligt som möjligt
- att undervattensmiljöns tillstånd och den sårbara naturen i skärgården noggrant beaktas då markanvändningsplaner uppgörs

4. Hållbar avfallshantering

Återanvändningen och återvinningen av material måste fortsättningsvis effektiveras för att mängden avfall som uppkommer skall stävjas. Utvecklingen av avfallsförbränningstekniken möjliggör idag en utbyggnad av avfallsförbränningen och tillvaratagande av energin ur förbränningsprocessen. Bästa tillgängliga teknik måste utnyttjas för att förhindra utsläpp av giftiga ämnen så som dioxiner i luft, vatten och mark. För att förhindra att återvinningsbara material bränns måste de kvantitativa målen för på återvinningen av olika material slås fast i avfallsförordningen. Insamlingen av problemavfall, t.ex. energisparlampor, måste förbättras och göras konsumentvänligare.

Biogasanläggningar för organiskt avfall måste utvecklas. Målsättningen bör vara att slutprodukten skall återföras till kretsloppet. Även kompostering bör uppmuntras.

Mängden förpackningsmaterial bör minskas och användningen av PVC i konsumtionsvaror upphöra. SFP stöder EU:s strävan att minska användningen av skadliga förpackningsmaterial.

SFP vill:

- att bästa tillgängliga teknik utnyttjas i avfallsförbränningen för att förhindra utsläpp av giftiga ämnen så som dioxiner i luft, vatten och mark.
- uppmärksamma avfallshirearkin som betonar sortering, återvinning och återanvändning av material.
- förbättra insamlingen av problemavfall

5. Kemikalier i vardagen

Frågan om kemikaliers kombinationseffekter är synnerligen aktuell och viktig, men samtidigt komplicerad och svår. För att vi skall kunna närma oss ens ett tillfredsställande konsumentskydd mot många syntetiska, hälso- och miljöskadliga kemikaliers hälso- och miljöskaldiga kemikalier och den s.k. cocktaileffekten av dessa är det mycket viktigt att de här frågorna äntligen börjar utredas, och att lagstiftningen utvecklas till att beakta kombinationseffekterna av också små mängder riskfyllda ämnen i konsumentprodukter som används regelbundet i vardagen.

Aktuella problemområden i vår vardag idag är i främsta rummet fluorföreningar för skydd av ytor på utekläder, skor, möbeltextilier, kökskärl och köksredskap, flamskyddsmedel i elektronik, syntetiska doftämnen i kosmetik och rengöringsmedel, samt ftalater som mjukgörare i plast.

Dessa ämnen eller ämnesföreningar utgör ett växande problem, då de är så vanliga och ingår i så många vardagliga produkter, och de upptas i människan via andningsvägar och huden, och av naturen via avloppsreningsverken. I såväl naturen och i människan inverkar eller misstänks de inverka hormonstörande.

Hormonstörande industriframställda, syntetiska kemikalier är eller misstänks ge upphov till olika hormonellt relaterade negativa effekter som till exempel fortplantningsstörning eller missbildning, cancer, diabetes, hjärtkärlsjukdomar, benskörhet och skador på immun¬systemet och nervsystemet.

SFP vill:

- att Finland ger sitt fulla stöd för det arbete som görs för att uppmärksamma industriframställda, syntetiska kemikaliers skadliga inverkan i Norden, EU och internationellt.
- välkomna initiativet till den rapport som EU kommissionen förväntas ge senast våren 2012, om hur reglerna kan förbättras och utvecklas.
- understryker att det är viktigt att skadliga kemikalier som förbjuds ersätts med oskadliga eller mindre skadliga , och välutforskade alternativ.
- som grundregel stöda en försiktighetsprincip i de fall att man tvistar om ett ämne är tillräckligt skadligt eller inte, eftersom 100% bevisföring inom det här området inte alltid är realistiskt att uppnå
arbeta för möjligast strikta kemikalielagar ur ett konsument- hälso- och miljöperspektiv.

6. Närproducerad mat är miljövänlig

Vi vill befrämja en mångsidig primärproduktion och en inhemsk livsmedelsproduktion. I Finland är användningen av bekämpningsmedel mindre än i många andra länder. Därför vill vi att daghem, skolor och äldreomsorgen serverar mat tillredd av närproducerade råvaror alltid då det är möjligt.

Marknaden på närproducerad och ekologisk mat växer genom att konsumenterna värdesätter trygga, inhemska råvaror och livsmedel. Alla produkter så som bas råvaror och förädlade produkter måste ha en klar och tydlig ursprungsmärkning. Särskilt gäller detta handelns egna varumärken. Konsumenten bör få information om användning av genmodifierade produkter, tillsatsämnen samt annat som kan ha betydelse för hälsan och miljön.

Vi värnar om målen i statsrådets principbeslutet om främjande av hållbara val i offentlig upphandling, bl.a. att måltidsservicens upphandling görs hållbarare. Upphandlingsbestämmelserna hindrar inte i sig att miljöaspekterna beaktas, men tolkningen av regelverket bör göras klarare och vid beslut bör tillämpas även andra kriterier än enbart ekonomiska. Småföretagens förutsättningar att leverera matvaror bör förbättras. Därtill behövs kompetensutveckling av personer som jobbar med offentlig upphandling. Stora centralkök medför ofta sämre möjligheter att i praktiken beakta närproducerade/ekologiska råvaror i upphandlingen.

De inhemska kvarnarna bör prioritera inhemska sädesslag. En stor del av rågen importeras idag. Trots det är rågens andel i priset på en rågkaka bara fem procent. Långa transporter av råvaror slösar energi och tär på miljön. Genom att underlätta verksamheten för lokala slakterier kan djurtransporter förkortas. Det är viktigt att fortsätta arbetet med att utveckla den finländska livsmedelskedjans ansvarsfullhet som en helhet. Delområden i detta arbete är miljö, produktsäkerhet, näringsvärde, arbetshälsa, djurens välmående, ekonomiskt ansvar och närhet.

Också inhemsk fisk bör utnyttjas i centralköken i större grad. 70 % av all fisk som konsumeras i Finland är importerad. Samhällsstödet för fiskerinäringen måste därför i högre grad än idag ha som mål att stöda den inhemska fiskproduktionskedjan. Åtgärder för att minska dioxinutsläppen bör fortsätta.

SFP vill:

- att det i offentlig upphandling – inom skolkök, andra centralkök och äldreomsorgen – ställs högre krav på närproducerade och ekologiska produkter, och att strukturella eller andra hinder mot detta avskaffas
- att reglerna för offentlig upphandling förenklas
- att även de mindre företagens förutsättningar att leverera matvaror till centralkök och handeln förbättras
- att efterfrågan på närproducerad mat främjas genom satsningar på ökad konsumentmedvetenhet
- att produkternas ursprungsmärkning är klar och tydlig
- främja ekologiskt hållbar odling, lokala slakterier och mejerier samt direktförsäljning från gårdar
- trygga förutsättningarna för en ansvarsfull finländsk livsmedelskedja

FRAMTIDENS FOSFOR FINNS I VÅRA VATTENDRAG

2011-02-15T03:48:00.000-08:00

Östersjöns handlingsplan, Baltic Sea Action Plan, eller mera bekant BSAP anses som en milstolpe när det gäller att återställa Östersjön till ett mera ursprungligt tillstånd. Framförallt har Östersjökommissionen HELCOM fokuserat sina ansträngningar på att reducera utsläppen av närsalterna fosfor och kväve. Man har också kommit överens om hur mycket fosfor och kväve som respektive land skall reducera. Finlands åtagande för fosfor är 150 ton/år medan Polens åtagande är drygt 8000 ton/år. För lekmannen är detta enbart siffror som inte säger särskilt mycket annat än att Finlands siffra är låg jämfört med Polens.

Om man samtidigt betänker att det i Östersjöns, för närvarande syrefria bottenvatten, ligger cirka 350 000 ton fosfor, verkar båda siffrorna relativt låga. Sambandet ligger naturligtvis däri att den sistnämnda fosformängden är resultatet av åratals fosforförluster från de omkringliggande länderna.

Skälet att här fokusera på fosfor snarare än på kväve är dessa substansers vitt åtskiljda förekomst och utvinningssätt. Medan kväve kan utvinnas närmast gränslöst ur atmosfären (78 procent av atmosfären består av kvävgas) med Haber-Bosch-metoden, måste fosfor utvinnas ur apatitmalm. Fyra länder, Kina, USA, Marocko (med Västra Sahara) och Sydafrika kontrollerar merparten av världen fosfortillgångar. Finland har en gruva i Siilinjärvi, veterligen den enda inom EU. Fosfor är ett essentiellt ämne för allt levande. Fosfor kan inte, i motsats till olja, ersättas med något annat.

Liksom för oljan och andra naturresurser, kommer utvinningen av ekonomiskt tillgänglig fosfor att slutligen nå sitt maximum åtföljd av en snabb nedgång av produktiviteten. Maximal produktion förväntas enligt industridata uppstå kring 2034. Globalt ökar fosforbehovet årligen, oavsett en nedgående trend i utvecklade länder i Västeuropa. Det ökande totalbehovet beror på ett ökande behov av föda i u-länderna samt den ökande befolkningen i världen. En balanserad diet kräver en utvunnen mängd på 3,2 kilo per år av fosfor per capita med nuvarande utvinningspraxis. Detta är 7 gånger mera än det rekommenderade dagliga intaget på 1,2 gram per dag. Samtidigt som den afrikanska kontinenten står för 30 procent av den globala apatiten, använder det afrikanska jordbruket under 5 kg närsalter per hektar, medan Asien och Europa använder över hundra kilo per hektar.

I takt med ökad utvinning, sjunker kvaliteten på apatit och förhållandet kadmium/fosfor stiger och spridningen och upptaget av giftigt kadmium ökar hos befolkningen. Konsekvenserna av ovan sagda har redan börjat synas i form av en 700 procents prishöjning av fosfor år 2008. Kina har lagt en 135 procents exporttariff på fosfor för att bevaka sina intressen. I skenet av detta scenario verkar möjligheterna att föda en global befolkning på 9 miljarder kring 2050 något optimistisk i synnerhet om man samtidigt tänker sig att öka odlingen av biobränslen i Afrika för att skeppas till Kina.

Sett ur ett Östersjöperspektiv har frågan en stor principiell och praktisk betydelse. Länderna kring Östersjön har (utom Ryssland och Finland) nästan ingen egen fosformalm samtidigt som fosfor i stora mängder går till spillo via avrinning från jordbruket eller via kommunala reningsverk. De 350 000 ton fosfor som redan finns i Östersjön skulle räcka till att gödsla hela Finlands åkerareal på 2,2 miljoner hektar under 11 års tid med 15 kilo fosfor per hektar.

Den nuvarande situationen där en icke förnyelsebar resurs omplaceras där den inte behövs, är ohållbar.

De politiska konsekvenserna av en global fosforbrist kan vara katastrofala. Östersjöområdet är en politiskt stabil region och bör vara en föregångare i framtagandet av nya kretsloppsbaserade metoder att innehålla fosfor i lantbruksproduktionen, innan situationen blir akut. Enligt min mening är fosfor till och med en större politisk fråga än oljefrågan redan nu. För att konkret göra något åt situationen i Östersjön, krävs åtgärder som är kostnadseffektiva och ekonomiskt motiverade.

Glesbygdens invånare i Finland belastar vattendragen med 355 ton fosfor per år. Baserat på priser på marknaden, kostar avlägsnandet av ett ton fosfor 4,3 miljoner euro per år (5 procents ränta och 10 års diskontering) och en 90 procents reduktion 1,38 miljarder euro. Om man däremot skulle avlägsna till exempel 10 000 ton skräpfisk per år skulle 50 ton fosfor kunna avlägsnas till en kostnad på 4 miljoner euro, vilket skulle ge en 50 gånger bättre kostnadseffektivitet. Genom en rötning av den fångade fisken, skulle man ytterligare få ut värme och el och efter rötning återföra slammet till åkermark. För innevarande år har man i statsbudgeten anslagit 1,6 miljoner euro för att fiska skräpfisk. För att löpa linan ut med att även göra energi av fisken saknas dock ännu finansiering.

Ett annat exempel är hönsfarmerna i Leningrads län. Totalt produceras cirka 800 000 ton gödsel per år som i huvudsak läggs på hög och som på sikt utgör en fara att rinna ut i vattendragen. Pågående utveckling att använda gödseln till att producera gas, olja och biokol genom pyrolys verkar lovande. Med pyrolys avses upphettning med begränsad syretillgång. Gasen kan användas av anläggningen själv, oljan hoppas man kunna raffinera vidare till diesel och kolet kan läggas i åkermark eftersom det innehåller betydande mängder fosfor och kväve. En farm med en årsproduktion på 75 000 ton gödsel skulle kunna förädla cirka 280 ton fosfor till en preliminär kostnad på 8000-10 000 euro per varje ton fosfor. Kolet stannar i hundratals år kvar i marken och kan där fungera som jonbytare för fosfor och minimera svinnet av detta oerhört betydelsefylla grundämne.

Karl-Johan Lehtinen

Karl-Johan Lehtinen är miljöanalytiker vid Nordiska Miljöfinansieringsbolaget NEFCO och tidigare professor i miljöanalys vid Uppsala Universitet samt medlem av SFP:s miljödelegation.

SFP:s miljöpolitiska ställningstagande

2011-02-09T00:20:00.000-08:00

Miljödelegationen arbetar som bäst med att uppdatera partiets miljöpolitiska program med tanke på det stundande riksdagsvalet.

Datum för nästa möte är inte ännu inprickat.

Miljödelegationen på studieresa till Ryssland

2011-01-12T03:43:00.000-08:00

Miljödelegationens ordförande Christina Gestrin ledde utskottet på ett två dagars studiebesök till S:t Petersburg i slutet av oktober. Delegationens medlem Mikael Sjövall och Nefco hade gjort upp ett mycket intensivt, men bra och omfattande program, för de åtta SFP:are som deltog i resan.

Vad görs i Ryssland för att förbättra Finska vikens miljö? Svenska folkpartiets miljödelegation har i många sammanhang lyft upp Östersjöfrågan på sina möten och denna studieresa till S:t Petersburg var en uppföljning på temat och samtidigt de rapporter som inkommit under sommaren om att det inte syns lika mycket alger i östra Finska viken. Kan det faktiskt vara så, att insatserna för vattenrening i vårt östra grannland äntligen har burit frukt?

Vattenreningsverket Vodokanal betjänar största delen av S:t Petersburgs invånare. I hela staden bor till och med fem miljoner människor så vattenreningsverket vi besöker är stort och imponerande. Vi blir mottagna av vice VD Anatoly K. Kinebas och några av hans närmatse underordade som stolt berättar om Vodokanals utveckling - nuförtiden renas över 90 procent av stadens gråvatten - till mål - ”Finska viken är vårt gemensamma hav och därför ska vi tillsammans arbeta för att hålla det rent”. Vodokanal gör ett imponerande intryck på oss alla och attraktionen Neptune på deras eget vattenmuseum som uppmanar S:t Petersburgs barn till att ”inte smutsa ner Östersjön” visar att mycket verkligen görs för Östersjöns bästa i Ryssland.
Mycket av det kväve och fosfor som orsakar alger och övergödning härstammar ändå från andra utsläppskällor än städernas smutsvatten. Vi åker därför ut till Ingermanland och ett gammalt Sovhos för att se hur en svinfarm, som tidigare dumpade all djuravföring i det närliggande vattendraget, har skärpt sig. Med stöd av miljöinvesteringsbolaget Nefco har svingården byggt bassänger där djuravföringen förvaras under vintern och sedan körs ut till närliggande gårdar och används som gödsel under sommaren. Avrinningen från dessa gårdar är minimal då man valt att ha mera ambitiösa skyddszoner än vad som i verkligheten förespråkas. Mycket har, med andra ord, gjorts även på den här fronten.

Miljödelegationens nästa möte 2.2.2011

2010-12-20T04:39:00.000-08:00

Miljödelegationen håller sitt nästa möte den 2.2 kl.15 på riksdagen. Meddela gärna sekreteraren om ni kan delta eller inte!

Miljödelegationens möte 1.12

2010-11-25T00:47:00.000-08:00

Miljödelegationen höll möte på MTK den 1.12. Inledare på mötet var Markus Lassheikki och Johanna Ikävalko.

Studieresa till S:t Petersburg 21-23.10

2010-11-15T02:59:00.000-08:00

Kan Östersjön räddas?

2010-09-03T05:52:00.000-07:00

Miljödelegationen och svenska riksdagegruppen arrangerade den 15.9 på riksdagen ett tillfälle om Östersjöns framtid. På miljödelegationens hemsidor finns det mera material från tillfället.

Miljödelegationens hemsidor

Kan Östersjön räddas?

Onsdagen 15.9 kl.17-19 i riksdagens infocentrum

Program:

Riksdagsledamot Christina Gestrin – inledning
Juha Flinckman, specialforskare, Finlands miljöcentral
Johanna Ikävalko, miljödirektör, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter rf.
Klaus Berglund, yrkesfiskare, Ingå
Mikael Sjövall, kommunikationschef, Nefco

Framtiden bör bygga på förnybar energi, inte kärnkraft!

2010-07-02T04:53:00.000-07:00

Kärnkraftsfrågan är utan tvivel en av de största frågorna under denna regeringsperiod. Allt prat om att kärnkraften är en energiform för en övergångstid är efter detta struntprat eftersom Finland binder sig till kärnkraftsproduktion för åtminstone 60-80 år framöver.

Riskerna är stora för att intresset för i bruktagning av energieffektiv teknologi minskar, det samma gäller utvecklandet av förnybara energiformer. I debatten om kärnkraften har framförts argument som inte tål en närmare granskning. Man har påstått att utbyggnaden av kärnkraften skulle innebära att importen av el från Ryssland skulle upphöra. Det finns dock inga tankar på att förbjuda import av el och därmed står det klart att import av el kommer att fortsätta så länge elpriset är lägre där än på den nordiska elmarknaden. Påståendet att kärnkraften helt skulle ersätta fossila bränslen i Finland och att utsläppen av växthusgaser skulle minska kraftigt är också osann. Eftersom all CHP- produktion (kombinerade värme- och elproduktion) inte kan läggas ner, då denna behövs för bl.a. fjärrvärmeproduktionen och för att jämna ut konsumtionstoppar, är sanningen att mängden energiproduktion som kan ersättas med kärnkraft är begränsad.

I regeringens bakgrundsmaterial framgår det att en stor del av den nya kärnkraftselen skulle gå till export. År 2020 skulle självförsörjningsgraden vara 105 procent och då har regeringen inte räknat med energieffektiveringsåtgärder. De nationella el-konsumtionsprognoserna höjdes överraskande i samband med beredningen av kärnkraftsbesluten. Vår starka uppfattning är att prognoserna medvetet uppgjorts så att de skall stöda förslaget om att bevilja två kärnkraftstillstånd. Kvar i Finland blir avfallet och per capita blir vi landet med den största mängden radioaktivt avfall. Teknologin för avfallshanteringen av radioaktivt avfall är fortfarande olöst och många svåra tekniska frågor kvarstår. Ingenstans i världen har man slutdeponerat det radioaktiva avfallet eller uppfunnit ett tryggt slutdeponeringssätt. En olöst fråga är vilket det tryggaste slutdeponeringsdjupet är. Hittills har planerna utgått från 400-500 meters djup, men forskning visar att permafrosten under istider går djupare ner, varför man nu undersöker om deponeringsdjupet bör vara 800-900 meter.

Det har sagts att kärnkraften garanterar ett lågt elpris för konsumenterna.

Riksdagsbehandlingen har visat att kostnadsberäkningarna är mycket osäkra. Om kärnansvarslagen träder i kraft måste kärnkraftsbolagen räkna med större utgifter, om deponeringsdjupet för avfallet fördubblas stiger avfallskostnaderna. Olkiluoto 3 är ett exempel på osäkerhetsfaktorer kring kärnkraftsbyggen. Kostnaderna har nästan fördubblats och tidtabellen förlängts med flera år. Konsumenternas elpris baserar sig på den nordiska elmarkanden som i snabb takt går mot en integrering med den europeiska elmarknaden. Två nya kärnkraftsenheter kommer inte att i större omfattning kunna påverka elpriset på den europeiska elmarknaden. De enda som drar nytta av ett billigare elpris är ägarna till kärnkraftsverken som gått med tack vare löften om el till självkostnadspris. Man kan inte undgå känslan av att bl.a. skogsindustrins starka lobbning för kärnkraften i första hand handlar om att man ser försäljningen av el som en viktig framtida inkomstkälla, ett annat ben att stå på om en allt större del av den traditionella skogsindustrin förflyttas till andra länder.

Vi är oroade för att Finland inte mera kommer att finnas med bland de länder som satsar på förnybar energi och hållbara energilösningar. Vi är oroade för alla de risker kärnkraft för med sig, inte minst på lång sikt. Vi är övertygade om att tiden för utvecklandet av gröna teknologibranscher är nu, inte om 80 år.

Insändare av Christina Gestrin och Mikaela Nylander, publicerad i bl.a. HBL 29.6.2010

Närmat

2010-06-22T04:13:00.000-07:00

Begreppet närmat figurerar allt oftare i vår vardag. Här kan du läsa agronom Mikael Jerns definition och tankar kring temat:

Vad är egentligen närmat? Begreppet närmat är egentligen ganska svårdefinierat eftersom alla har en egen uppfattning om det. Om du t.ex. bor i huvudstadsregionen så kan närmat mycket väl betyda den mats om kommer från resten av Nyland. Jag brukar dock gå enligt devisen att råvaror producerade i Finland kan klassas som närmat. Närmat utnyttjar det egna områdets råvaror. Närmat är inte livsmedel utan just råvaror. Närmat är helt enkelt motsatsen till fjärrmat dvs. det som skeppas hit från andra sidan jordklotet. Värsta exemplet på fjärrmat är kanske den fisk som fångas i Norge, fryses ner, flygs till typ Kina, fileas, och sedan flygs tillbaka hit.

Varför är närmat ett så aktuellt tema? Just nu har man råd att fundera på vad man konsumerar för mat. T.ex. efter kriget så var det mera frågan om att få mat, nu kan man välja. En annan orsak är att det är trendigt med närmat.

Varför ska vi prioritera närmat?
1) Närmat är garanterat färsk
2) Man klarar sig utan höga transportkostnader
3) Man klarar sig utan onödiga förpackningar
4) Sysselsättande; pengarna stannar i den egna regionen
5) Hälsoaspekten; närmat kan anses vara mera hälsosam då den innehåller färre tillsatsämnen
6) Man känner till varans ursprung

Det finns dock vissa aspekter att ta i beaktande med närmat. Bl.a. så ska man fundera på hurdana mängder man transporterar så att utsläppen minimeras. Ibland kan det tom. vara mera miljövänligt att med fartyg skeppa in spannmål från Sydamerika… Bra är dock att finländska odlingar inte använder sig av så kallat dolt vatten. Många gurkor och tomater som kommer hit från Spanien har t.ex. bevattnats med fossilt vatten dvs. sådant vatten som inte förnyas. I Finland bevattnas odlingarna med grundvatten som runnit till. Dessutom värms i allt större utsträckning våra växthus med flis och biobränsle. Och så visar statistiken att EU:s norra delar använder enbart 2,9 % av allt bekämpningsmedel som används i hela unionen.

Som konsument kan man in allts större utsträckning välja varifrån de råvaror man använder kommer. Inom den offentliga upphandlingen är det dock mera problematiskt. Den här sektorn kräver ganska mycket arbete ännu då kriterierna för offentlig upphandling är ganska krångliga. En idé skulle vara att införa en färskhetsgaranti som skulle gynna närproducerad mat.

Svante Henrikssons kommentarer från miljödelegationens tillfälle 9.3

2010-03-15T05:45:00.000-07:00

Golfströmmen kommer att avta under detta århundrade enligt de flesta klimatmodellerna använda i den senaste IPCC rapporten (Kapitel 10, del 10.3): http://www.ipcc.ch/publications_and_data/publications_ipcc_fourth_assessment_report_wg1_report_the_physical_science_basis.html
Enligt simulationer med samma modeller kommer klimatet i Nordeuropa ändå att bli varmare (se kapitel 11, Europa). År 2005 publicerades en artikel med ett resultat att golfströmmen skulle ha avtagit med 30 % mellan åren 1957-2004 (Bryden, Longworth och Cunningham: Slowing of the Atlantic meridional overturning circulation at 25°N, Nature 438, 2005), ändå med reservationen att resultatet är nära felmarginalens storlek. En senare artikel tyder också på att resultatet kan bero på golfströmmens starka variation med tiden (Cunningham och andra: Temporal Variability of the Atlantic Meridional Overturning Circulation at 26.5°N, Science 17, 2007).

Den globala havsytan har under 1900-talet stigit med ca 1,7 mm / år (dvs. ca 17 cm / århundrade) enligt mätningar gjorda med mareografer: http://www.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg1/en/faq-5%201.html,http://sv.wikipedia.org/wiki/Mareograf
Enligt noggrannare satellitmätningar gjorda sen augusti 1992 är trenden sen dess snabbare, 3,2 mm / år: http://sealevel.colorado.edu/

Gestrin: Inför obligatoriska elkonsumtionsmätare i hemmen!

2010-02-26T05:36:00.000-08:00

Christina Gestrin lämnade i januari in ett skriftligt spörsmål till regeringen som lydde:

Vad tänker regeringen göra för att så snabbt som möjligt göra el-mätarna obligatoriska i varje bostad och har regeringen för avsikt att förhindra el-konsumtionstoppar t.ex. genom förbättrad information om energisparande och genom rekommendationer till hushållen om återhållsam el-förbrukning särskilt under köldknäppar?

Minister Pekkarinen har nu gett svar på frågan och svaret lyder så här:

I Finland har eldistributörerna traditionellt förutsatt att kunderna ska ha bostadsspecifik mätning av elförbrukningen. Endast två distributionsnät har inom sina egna ansvarsområden i betydlig utsträckning tillämpat ett förfarande som avviker från den ovan beskrivna. Lägenhetsspecifik mätning av elförbrukningen gjordes obligatorisk genom en förordning som trädde i kraft den 1 april 2004. Obligatorisk mätning av elförbrukningen infördes då för både sådana eldriftsställen som anslutits till distributionsnät och sådana bostads- och affärslokaler till vilka elektriciteten levereras via fastighetens interna elnät. Endast mycket små förbrukningsobjekt samt särskilda objekt av typen elevhem fick då möjlighet att avvika från denna praxis.

Regeringen beslutade i februari 2009 att påbörja en ändring av systemet för mätning av elleveranser. Som utgångspunkt för reformen togs införandet av fjärravläsbara elmätare, som mäter förbrukningen varje timme, som primär mätmetod i hela landet. Den nya förordningen om detta trädde i kraft den 1 mars 2009. Samtidigt gjordes bestämmelserna om obligatorisk mätning vid eldriftsställena strängare så att endast de allra minsta elförbrukningsobjekt vars förbrukning kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt slipper ha egna mätare. Nuförtiden kan i praktiken endast förbrukningsobjekt av typen neonskyltar e.d. lämnas utanför systemet med obligatorisk mätning.

De nya kraven beträffande mätning förutsätter att minst 80 procent av distributionsnätbolagens kunder omfattas av systemet med timvis mätning och har fjärravläsbara mätare vid utgången av 2013. Bestämmelserna förpliktar nätinnehavarna att utan extra avgift lämna sina kunder mätningsuppgifter om deras elförbrukning per timme. Tack vare intelligenta mätare som mäter förbrukningen varje timme och mätare som kan avläsas på distans kan hushållen i fortsättningen få uppgifter om sin egen elförbrukning följande dag och, om de så önskar, till och med i realtid. På detta sätt har kunderna möjlighet att följa sin egen elanvändning. De nya timmätarna ska också vara kapabla att ta emot styrkommandon som skickas via kommunikationsnätet för att begränsa elförbrukningen. Dessutom ska nätinnehavaren också på särskild beställning av kunden tillhandahålla kunden mätningsapparatur från vilken uppgifterna om förbrukningen kan överföras direkt till styrsystemen för husautomation.
Mätningsreformen innebär för elförbrukarnas del att dessa får möjlighet att styra sin elanvändning från perioder med toppbelastning till tidpunkter då elektriciteten är billigare. Redan inom den närmaste framtiden kan sådana kunder som med sin elförsäljare avtalat om en tjänst för flexibel förbrukning få elförbrukningen begränsad genom styrkommandon som elförsäljaren skickar via elmätaren. På detta sätt är det möjligt att jämna ut förbruknings- och pristoppar för el och därigenom minska konsumentens kostnader för elanskaffning samt utsläppen från elproduktionen. Dessutom innebär detta minskad risk för situationer med effektbrist i det riksomfattande elsystemet och begränsningar i elanvändningen.

Inom det finländska kraftsystemet ansvarar stamnätsbolaget Fingrid Abp i egenskap av systemansvarig för upprätthållandet av den kortsiktiga balansen mellan elproduktion och elförbrukning. Bolaget förfogar över snabb störningsreserv samt skilda effektreserver. Bolaget har dessutom med stora elförbrukare ingått avtal om laster som kan kopplas ur. Den systemansvarige har också rätt att bestämma att vissa förbrukningsobjekt ska kopplas ur om elförbrukningen trots reserveringsmetoderna hotar att överstiga produktionen.

Också ministeriet med ansvar för energifrågorna följer traditionellt aktivt utvecklingen av eventuella elförbrukningstoppar under perioder med sträng kyla tillsammans med Fingrid. Senaste gången ministeriet utfärdade rekommendationer om begräsning av elförbrukningen var i början av 2000-talet. I och med att elmarknadens funktion förbättras och möjligheterna att tekniskt styra elförbrukningen ökar kommer dock behovet av information av denna typ att minska.

Tack vare de nya bestämmelserna om elmätning står Finland nu i främsta ledet bland världens utvecklade länder när det gäller tillämpning av tekniken för mätning och styrning av belastningen i eldistributionsnäten. Under dessa förhållanden ser regeringen för tillfället inget behov av att ändra bestämmelserna om mätning av elförbrukningen.

Helsingfors den 12 februari 2010
Näringsminister Mauri Pekkarinen

Miljödelegationen

2010-02-25T01:06:00.000-08:00

SFP:s miljödelegation ser som sin främsta uppgift att följa med den miljöpolitiska diskussionen både i Finland och globalt. Miljödelegationen arrangerar med jämna mellanrum tillfällen med aktuella teman och gäster. Mellan tillfällena förs e-postdiskussioner och därav denna blogg: nu kan alla vara med och föra fram sin syn på inte bara SFP:s miljöpolitik utan miljöfrågor i allmänhet.