Miljödelegationen och svenska riksdagegruppen arrangerade den 15.9 på riksdagen ett tillfälle om Östersjöns framtid. På miljödelegationens hemsidor finns det mera material från tillfället.
Miljödelegationens hemsidor
Kan Östersjön räddas?
Onsdagen 15.9 kl.17-19 i riksdagens infocentrum
Program:
Riksdagsledamot Christina Gestrin – inledning
Juha Flinckman, specialforskare, Finlands miljöcentral
Johanna Ikävalko, miljödirektör, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter rf.
Klaus Berglund, yrkesfiskare, Ingå
Mikael Sjövall, kommunikationschef, Nefco
fredag 3 september 2010
fredag 2 juli 2010
Framtiden bör bygga på förnybar energi, inte kärnkraft!
Kärnkraftsfrågan är utan tvivel en av de största frågorna under denna regeringsperiod. Allt prat om att kärnkraften är en energiform för en övergångstid är efter detta struntprat eftersom Finland binder sig till kärnkraftsproduktion för åtminstone 60-80 år framöver.
Riskerna är stora för att intresset för i bruktagning av energieffektiv teknologi minskar, det samma gäller utvecklandet av förnybara energiformer. I debatten om kärnkraften har framförts argument som inte tål en närmare granskning. Man har påstått att utbyggnaden av kärnkraften skulle innebära att importen av el från Ryssland skulle upphöra. Det finns dock inga tankar på att förbjuda import av el och därmed står det klart att import av el kommer att fortsätta så länge elpriset är lägre där än på den nordiska elmarknaden. Påståendet att kärnkraften helt skulle ersätta fossila bränslen i Finland och att utsläppen av växthusgaser skulle minska kraftigt är också osann. Eftersom all CHP- produktion (kombinerade värme- och elproduktion) inte kan läggas ner, då denna behövs för bl.a. fjärrvärmeproduktionen och för att jämna ut konsumtionstoppar, är sanningen att mängden energiproduktion som kan ersättas med kärnkraft är begränsad.
I regeringens bakgrundsmaterial framgår det att en stor del av den nya kärnkraftselen skulle gå till export. År 2020 skulle självförsörjningsgraden vara 105 procent och då har regeringen inte räknat med energieffektiveringsåtgärder. De nationella el-konsumtionsprognoserna höjdes överraskande i samband med beredningen av kärnkraftsbesluten. Vår starka uppfattning är att prognoserna medvetet uppgjorts så att de skall stöda förslaget om att bevilja två kärnkraftstillstånd. Kvar i Finland blir avfallet och per capita blir vi landet med den största mängden radioaktivt avfall. Teknologin för avfallshanteringen av radioaktivt avfall är fortfarande olöst och många svåra tekniska frågor kvarstår. Ingenstans i världen har man slutdeponerat det radioaktiva avfallet eller uppfunnit ett tryggt slutdeponeringssätt. En olöst fråga är vilket det tryggaste slutdeponeringsdjupet är. Hittills har planerna utgått från 400-500 meters djup, men forskning visar att permafrosten under istider går djupare ner, varför man nu undersöker om deponeringsdjupet bör vara 800-900 meter.
Det har sagts att kärnkraften garanterar ett lågt elpris för konsumenterna.
Riksdagsbehandlingen har visat att kostnadsberäkningarna är mycket osäkra. Om kärnansvarslagen träder i kraft måste kärnkraftsbolagen räkna med större utgifter, om deponeringsdjupet för avfallet fördubblas stiger avfallskostnaderna. Olkiluoto 3 är ett exempel på osäkerhetsfaktorer kring kärnkraftsbyggen. Kostnaderna har nästan fördubblats och tidtabellen förlängts med flera år. Konsumenternas elpris baserar sig på den nordiska elmarkanden som i snabb takt går mot en integrering med den europeiska elmarknaden. Två nya kärnkraftsenheter kommer inte att i större omfattning kunna påverka elpriset på den europeiska elmarknaden. De enda som drar nytta av ett billigare elpris är ägarna till kärnkraftsverken som gått med tack vare löften om el till självkostnadspris. Man kan inte undgå känslan av att bl.a. skogsindustrins starka lobbning för kärnkraften i första hand handlar om att man ser försäljningen av el som en viktig framtida inkomstkälla, ett annat ben att stå på om en allt större del av den traditionella skogsindustrin förflyttas till andra länder.
Vi är oroade för att Finland inte mera kommer att finnas med bland de länder som satsar på förnybar energi och hållbara energilösningar. Vi är oroade för alla de risker kärnkraft för med sig, inte minst på lång sikt. Vi är övertygade om att tiden för utvecklandet av gröna teknologibranscher är nu, inte om 80 år.
Insändare av Christina Gestrin och Mikaela Nylander, publicerad i bl.a. HBL 29.6.2010
Riskerna är stora för att intresset för i bruktagning av energieffektiv teknologi minskar, det samma gäller utvecklandet av förnybara energiformer. I debatten om kärnkraften har framförts argument som inte tål en närmare granskning. Man har påstått att utbyggnaden av kärnkraften skulle innebära att importen av el från Ryssland skulle upphöra. Det finns dock inga tankar på att förbjuda import av el och därmed står det klart att import av el kommer att fortsätta så länge elpriset är lägre där än på den nordiska elmarknaden. Påståendet att kärnkraften helt skulle ersätta fossila bränslen i Finland och att utsläppen av växthusgaser skulle minska kraftigt är också osann. Eftersom all CHP- produktion (kombinerade värme- och elproduktion) inte kan läggas ner, då denna behövs för bl.a. fjärrvärmeproduktionen och för att jämna ut konsumtionstoppar, är sanningen att mängden energiproduktion som kan ersättas med kärnkraft är begränsad.
I regeringens bakgrundsmaterial framgår det att en stor del av den nya kärnkraftselen skulle gå till export. År 2020 skulle självförsörjningsgraden vara 105 procent och då har regeringen inte räknat med energieffektiveringsåtgärder. De nationella el-konsumtionsprognoserna höjdes överraskande i samband med beredningen av kärnkraftsbesluten. Vår starka uppfattning är att prognoserna medvetet uppgjorts så att de skall stöda förslaget om att bevilja två kärnkraftstillstånd. Kvar i Finland blir avfallet och per capita blir vi landet med den största mängden radioaktivt avfall. Teknologin för avfallshanteringen av radioaktivt avfall är fortfarande olöst och många svåra tekniska frågor kvarstår. Ingenstans i världen har man slutdeponerat det radioaktiva avfallet eller uppfunnit ett tryggt slutdeponeringssätt. En olöst fråga är vilket det tryggaste slutdeponeringsdjupet är. Hittills har planerna utgått från 400-500 meters djup, men forskning visar att permafrosten under istider går djupare ner, varför man nu undersöker om deponeringsdjupet bör vara 800-900 meter.
Det har sagts att kärnkraften garanterar ett lågt elpris för konsumenterna.
Riksdagsbehandlingen har visat att kostnadsberäkningarna är mycket osäkra. Om kärnansvarslagen träder i kraft måste kärnkraftsbolagen räkna med större utgifter, om deponeringsdjupet för avfallet fördubblas stiger avfallskostnaderna. Olkiluoto 3 är ett exempel på osäkerhetsfaktorer kring kärnkraftsbyggen. Kostnaderna har nästan fördubblats och tidtabellen förlängts med flera år. Konsumenternas elpris baserar sig på den nordiska elmarkanden som i snabb takt går mot en integrering med den europeiska elmarknaden. Två nya kärnkraftsenheter kommer inte att i större omfattning kunna påverka elpriset på den europeiska elmarknaden. De enda som drar nytta av ett billigare elpris är ägarna till kärnkraftsverken som gått med tack vare löften om el till självkostnadspris. Man kan inte undgå känslan av att bl.a. skogsindustrins starka lobbning för kärnkraften i första hand handlar om att man ser försäljningen av el som en viktig framtida inkomstkälla, ett annat ben att stå på om en allt större del av den traditionella skogsindustrin förflyttas till andra länder.
Vi är oroade för att Finland inte mera kommer att finnas med bland de länder som satsar på förnybar energi och hållbara energilösningar. Vi är oroade för alla de risker kärnkraft för med sig, inte minst på lång sikt. Vi är övertygade om att tiden för utvecklandet av gröna teknologibranscher är nu, inte om 80 år.
Insändare av Christina Gestrin och Mikaela Nylander, publicerad i bl.a. HBL 29.6.2010
tisdag 22 juni 2010
Närmat
Begreppet närmat figurerar allt oftare i vår vardag. Här kan du läsa agronom Mikael Jerns definition och tankar kring temat:
Vad är egentligen närmat? Begreppet närmat är egentligen ganska svårdefinierat eftersom alla har en egen uppfattning om det. Om du t.ex. bor i huvudstadsregionen så kan närmat mycket väl betyda den mats om kommer från resten av Nyland. Jag brukar dock gå enligt devisen att råvaror producerade i Finland kan klassas som närmat. Närmat utnyttjar det egna områdets råvaror. Närmat är inte livsmedel utan just råvaror. Närmat är helt enkelt motsatsen till fjärrmat dvs. det som skeppas hit från andra sidan jordklotet. Värsta exemplet på fjärrmat är kanske den fisk som fångas i Norge, fryses ner, flygs till typ Kina, fileas, och sedan flygs tillbaka hit.
Varför är närmat ett så aktuellt tema? Just nu har man råd att fundera på vad man konsumerar för mat. T.ex. efter kriget så var det mera frågan om att få mat, nu kan man välja. En annan orsak är att det är trendigt med närmat.
Varför ska vi prioritera närmat?
1) Närmat är garanterat färsk
2) Man klarar sig utan höga transportkostnader
3) Man klarar sig utan onödiga förpackningar
4) Sysselsättande; pengarna stannar i den egna regionen
5) Hälsoaspekten; närmat kan anses vara mera hälsosam då den innehåller färre tillsatsämnen
6) Man känner till varans ursprung
Det finns dock vissa aspekter att ta i beaktande med närmat. Bl.a. så ska man fundera på hurdana mängder man transporterar så att utsläppen minimeras. Ibland kan det tom. vara mera miljövänligt att med fartyg skeppa in spannmål från Sydamerika… Bra är dock att finländska odlingar inte använder sig av så kallat dolt vatten. Många gurkor och tomater som kommer hit från Spanien har t.ex. bevattnats med fossilt vatten dvs. sådant vatten som inte förnyas. I Finland bevattnas odlingarna med grundvatten som runnit till. Dessutom värms i allt större utsträckning våra växthus med flis och biobränsle. Och så visar statistiken att EU:s norra delar använder enbart 2,9 % av allt bekämpningsmedel som används i hela unionen.
Som konsument kan man in allts större utsträckning välja varifrån de råvaror man använder kommer. Inom den offentliga upphandlingen är det dock mera problematiskt. Den här sektorn kräver ganska mycket arbete ännu då kriterierna för offentlig upphandling är ganska krångliga. En idé skulle vara att införa en färskhetsgaranti som skulle gynna närproducerad mat.
Vad är egentligen närmat? Begreppet närmat är egentligen ganska svårdefinierat eftersom alla har en egen uppfattning om det. Om du t.ex. bor i huvudstadsregionen så kan närmat mycket väl betyda den mats om kommer från resten av Nyland. Jag brukar dock gå enligt devisen att råvaror producerade i Finland kan klassas som närmat. Närmat utnyttjar det egna områdets råvaror. Närmat är inte livsmedel utan just råvaror. Närmat är helt enkelt motsatsen till fjärrmat dvs. det som skeppas hit från andra sidan jordklotet. Värsta exemplet på fjärrmat är kanske den fisk som fångas i Norge, fryses ner, flygs till typ Kina, fileas, och sedan flygs tillbaka hit.
Varför är närmat ett så aktuellt tema? Just nu har man råd att fundera på vad man konsumerar för mat. T.ex. efter kriget så var det mera frågan om att få mat, nu kan man välja. En annan orsak är att det är trendigt med närmat.
Varför ska vi prioritera närmat?
1) Närmat är garanterat färsk
2) Man klarar sig utan höga transportkostnader
3) Man klarar sig utan onödiga förpackningar
4) Sysselsättande; pengarna stannar i den egna regionen
5) Hälsoaspekten; närmat kan anses vara mera hälsosam då den innehåller färre tillsatsämnen
6) Man känner till varans ursprung
Det finns dock vissa aspekter att ta i beaktande med närmat. Bl.a. så ska man fundera på hurdana mängder man transporterar så att utsläppen minimeras. Ibland kan det tom. vara mera miljövänligt att med fartyg skeppa in spannmål från Sydamerika… Bra är dock att finländska odlingar inte använder sig av så kallat dolt vatten. Många gurkor och tomater som kommer hit från Spanien har t.ex. bevattnats med fossilt vatten dvs. sådant vatten som inte förnyas. I Finland bevattnas odlingarna med grundvatten som runnit till. Dessutom värms i allt större utsträckning våra växthus med flis och biobränsle. Och så visar statistiken att EU:s norra delar använder enbart 2,9 % av allt bekämpningsmedel som används i hela unionen.
Som konsument kan man in allts större utsträckning välja varifrån de råvaror man använder kommer. Inom den offentliga upphandlingen är det dock mera problematiskt. Den här sektorn kräver ganska mycket arbete ännu då kriterierna för offentlig upphandling är ganska krångliga. En idé skulle vara att införa en färskhetsgaranti som skulle gynna närproducerad mat.
måndag 15 mars 2010
Svante Henrikssons kommentarer från miljödelegationens tillfälle 9.3
Golfströmmen kommer att avta under detta århundrade enligt de flesta klimatmodellerna använda i den senaste IPCC rapporten (Kapitel 10, del 10.3): http://www.ipcc.ch/publications_and_data/publications_ipcc_fourth_assessment_report_wg1_report_the_physical_science_basis.html
Enligt simulationer med samma modeller kommer klimatet i Nordeuropa ändå att bli varmare (se kapitel 11, Europa). År 2005 publicerades en artikel med ett resultat att golfströmmen skulle ha avtagit med 30 % mellan åren 1957-2004 (Bryden, Longworth och Cunningham: Slowing of the Atlantic meridional overturning circulation at 25°N, Nature 438, 2005), ändå med reservationen att resultatet är nära felmarginalens storlek. En senare artikel tyder också på att resultatet kan bero på golfströmmens starka variation med tiden (Cunningham och andra: Temporal Variability of the Atlantic Meridional Overturning Circulation at 26.5°N, Science 17, 2007).
Den globala havsytan har under 1900-talet stigit med ca 1,7 mm / år (dvs. ca 17 cm / århundrade) enligt mätningar gjorda med mareografer: http://www.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg1/en/faq-5%201.html,http://sv.wikipedia.org/wiki/Mareograf
Enligt noggrannare satellitmätningar gjorda sen augusti 1992 är trenden sen dess snabbare, 3,2 mm / år: http://sealevel.colorado.edu/
Enligt simulationer med samma modeller kommer klimatet i Nordeuropa ändå att bli varmare (se kapitel 11, Europa). År 2005 publicerades en artikel med ett resultat att golfströmmen skulle ha avtagit med 30 % mellan åren 1957-2004 (Bryden, Longworth och Cunningham: Slowing of the Atlantic meridional overturning circulation at 25°N, Nature 438, 2005), ändå med reservationen att resultatet är nära felmarginalens storlek. En senare artikel tyder också på att resultatet kan bero på golfströmmens starka variation med tiden (Cunningham och andra: Temporal Variability of the Atlantic Meridional Overturning Circulation at 26.5°N, Science 17, 2007).
Den globala havsytan har under 1900-talet stigit med ca 1,7 mm / år (dvs. ca 17 cm / århundrade) enligt mätningar gjorda med mareografer: http://www.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg1/en/faq-5%201.html,http://sv.wikipedia.org/wiki/Mareograf
Enligt noggrannare satellitmätningar gjorda sen augusti 1992 är trenden sen dess snabbare, 3,2 mm / år: http://sealevel.colorado.edu/
fredag 26 februari 2010
Gestrin: Inför obligatoriska elkonsumtionsmätare i hemmen!
Christina Gestrin lämnade i januari in ett skriftligt spörsmål till regeringen som lydde:
Vad tänker regeringen göra för att så snabbt som möjligt göra el-mätarna obligatoriska i varje bostad och har regeringen för avsikt att förhindra el-konsumtionstoppar t.ex. genom förbättrad information om energisparande och genom rekommendationer till hushållen om återhållsam el-förbrukning särskilt under köldknäppar?
Minister Pekkarinen har nu gett svar på frågan och svaret lyder så här:
I Finland har eldistributörerna traditionellt förutsatt att kunderna ska ha bostadsspecifik mätning av elförbrukningen. Endast två distributionsnät har inom sina egna ansvarsområden i betydlig utsträckning tillämpat ett förfarande som avviker från den ovan beskrivna. Lägenhetsspecifik mätning av elförbrukningen gjordes obligatorisk genom en förordning som trädde i kraft den 1 april 2004. Obligatorisk mätning av elförbrukningen infördes då för både sådana eldriftsställen som anslutits till distributionsnät och sådana bostads- och affärslokaler till vilka elektriciteten levereras via fastighetens interna elnät. Endast mycket små förbrukningsobjekt samt särskilda objekt av typen elevhem fick då möjlighet att avvika från denna praxis.
Regeringen beslutade i februari 2009 att påbörja en ändring av systemet för mätning av elleveranser. Som utgångspunkt för reformen togs införandet av fjärravläsbara elmätare, som mäter förbrukningen varje timme, som primär mätmetod i hela landet. Den nya förordningen om detta trädde i kraft den 1 mars 2009. Samtidigt gjordes bestämmelserna om obligatorisk mätning vid eldriftsställena strängare så att endast de allra minsta elförbrukningsobjekt vars förbrukning kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt slipper ha egna mätare. Nuförtiden kan i praktiken endast förbrukningsobjekt av typen neonskyltar e.d. lämnas utanför systemet med obligatorisk mätning.
De nya kraven beträffande mätning förutsätter att minst 80 procent av distributionsnätbolagens kunder omfattas av systemet med timvis mätning och har fjärravläsbara mätare vid utgången av 2013. Bestämmelserna förpliktar nätinnehavarna att utan extra avgift lämna sina kunder mätningsuppgifter om deras elförbrukning per timme. Tack vare intelligenta mätare som mäter förbrukningen varje timme och mätare som kan avläsas på distans kan hushållen i fortsättningen få uppgifter om sin egen elförbrukning följande dag och, om de så önskar, till och med i realtid. På detta sätt har kunderna möjlighet att följa sin egen elanvändning. De nya timmätarna ska också vara kapabla att ta emot styrkommandon som skickas via kommunikationsnätet för att begränsa elförbrukningen. Dessutom ska nätinnehavaren också på särskild beställning av kunden tillhandahålla kunden mätningsapparatur från vilken uppgifterna om förbrukningen kan överföras direkt till styrsystemen för husautomation.
Mätningsreformen innebär för elförbrukarnas del att dessa får möjlighet att styra sin elanvändning från perioder med toppbelastning till tidpunkter då elektriciteten är billigare. Redan inom den närmaste framtiden kan sådana kunder som med sin elförsäljare avtalat om en tjänst för flexibel förbrukning få elförbrukningen begränsad genom styrkommandon som elförsäljaren skickar via elmätaren. På detta sätt är det möjligt att jämna ut förbruknings- och pristoppar för el och därigenom minska konsumentens kostnader för elanskaffning samt utsläppen från elproduktionen. Dessutom innebär detta minskad risk för situationer med effektbrist i det riksomfattande elsystemet och begränsningar i elanvändningen.
Inom det finländska kraftsystemet ansvarar stamnätsbolaget Fingrid Abp i egenskap av systemansvarig för upprätthållandet av den kortsiktiga balansen mellan elproduktion och elförbrukning. Bolaget förfogar över snabb störningsreserv samt skilda effektreserver. Bolaget har dessutom med stora elförbrukare ingått avtal om laster som kan kopplas ur. Den systemansvarige har också rätt att bestämma att vissa förbrukningsobjekt ska kopplas ur om elförbrukningen trots reserveringsmetoderna hotar att överstiga produktionen.
Också ministeriet med ansvar för energifrågorna följer traditionellt aktivt utvecklingen av eventuella elförbrukningstoppar under perioder med sträng kyla tillsammans med Fingrid. Senaste gången ministeriet utfärdade rekommendationer om begräsning av elförbrukningen var i början av 2000-talet. I och med att elmarknadens funktion förbättras och möjligheterna att tekniskt styra elförbrukningen ökar kommer dock behovet av information av denna typ att minska.
Tack vare de nya bestämmelserna om elmätning står Finland nu i främsta ledet bland världens utvecklade länder när det gäller tillämpning av tekniken för mätning och styrning av belastningen i eldistributionsnäten. Under dessa förhållanden ser regeringen för tillfället inget behov av att ändra bestämmelserna om mätning av elförbrukningen.
Helsingfors den 12 februari 2010
Näringsminister Mauri Pekkarinen
Vad tänker regeringen göra för att så snabbt som möjligt göra el-mätarna obligatoriska i varje bostad och har regeringen för avsikt att förhindra el-konsumtionstoppar t.ex. genom förbättrad information om energisparande och genom rekommendationer till hushållen om återhållsam el-förbrukning särskilt under köldknäppar?
Minister Pekkarinen har nu gett svar på frågan och svaret lyder så här:
I Finland har eldistributörerna traditionellt förutsatt att kunderna ska ha bostadsspecifik mätning av elförbrukningen. Endast två distributionsnät har inom sina egna ansvarsområden i betydlig utsträckning tillämpat ett förfarande som avviker från den ovan beskrivna. Lägenhetsspecifik mätning av elförbrukningen gjordes obligatorisk genom en förordning som trädde i kraft den 1 april 2004. Obligatorisk mätning av elförbrukningen infördes då för både sådana eldriftsställen som anslutits till distributionsnät och sådana bostads- och affärslokaler till vilka elektriciteten levereras via fastighetens interna elnät. Endast mycket små förbrukningsobjekt samt särskilda objekt av typen elevhem fick då möjlighet att avvika från denna praxis.
Regeringen beslutade i februari 2009 att påbörja en ändring av systemet för mätning av elleveranser. Som utgångspunkt för reformen togs införandet av fjärravläsbara elmätare, som mäter förbrukningen varje timme, som primär mätmetod i hela landet. Den nya förordningen om detta trädde i kraft den 1 mars 2009. Samtidigt gjordes bestämmelserna om obligatorisk mätning vid eldriftsställena strängare så att endast de allra minsta elförbrukningsobjekt vars förbrukning kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt slipper ha egna mätare. Nuförtiden kan i praktiken endast förbrukningsobjekt av typen neonskyltar e.d. lämnas utanför systemet med obligatorisk mätning.
De nya kraven beträffande mätning förutsätter att minst 80 procent av distributionsnätbolagens kunder omfattas av systemet med timvis mätning och har fjärravläsbara mätare vid utgången av 2013. Bestämmelserna förpliktar nätinnehavarna att utan extra avgift lämna sina kunder mätningsuppgifter om deras elförbrukning per timme. Tack vare intelligenta mätare som mäter förbrukningen varje timme och mätare som kan avläsas på distans kan hushållen i fortsättningen få uppgifter om sin egen elförbrukning följande dag och, om de så önskar, till och med i realtid. På detta sätt har kunderna möjlighet att följa sin egen elanvändning. De nya timmätarna ska också vara kapabla att ta emot styrkommandon som skickas via kommunikationsnätet för att begränsa elförbrukningen. Dessutom ska nätinnehavaren också på särskild beställning av kunden tillhandahålla kunden mätningsapparatur från vilken uppgifterna om förbrukningen kan överföras direkt till styrsystemen för husautomation.
Mätningsreformen innebär för elförbrukarnas del att dessa får möjlighet att styra sin elanvändning från perioder med toppbelastning till tidpunkter då elektriciteten är billigare. Redan inom den närmaste framtiden kan sådana kunder som med sin elförsäljare avtalat om en tjänst för flexibel förbrukning få elförbrukningen begränsad genom styrkommandon som elförsäljaren skickar via elmätaren. På detta sätt är det möjligt att jämna ut förbruknings- och pristoppar för el och därigenom minska konsumentens kostnader för elanskaffning samt utsläppen från elproduktionen. Dessutom innebär detta minskad risk för situationer med effektbrist i det riksomfattande elsystemet och begränsningar i elanvändningen.
Inom det finländska kraftsystemet ansvarar stamnätsbolaget Fingrid Abp i egenskap av systemansvarig för upprätthållandet av den kortsiktiga balansen mellan elproduktion och elförbrukning. Bolaget förfogar över snabb störningsreserv samt skilda effektreserver. Bolaget har dessutom med stora elförbrukare ingått avtal om laster som kan kopplas ur. Den systemansvarige har också rätt att bestämma att vissa förbrukningsobjekt ska kopplas ur om elförbrukningen trots reserveringsmetoderna hotar att överstiga produktionen.
Också ministeriet med ansvar för energifrågorna följer traditionellt aktivt utvecklingen av eventuella elförbrukningstoppar under perioder med sträng kyla tillsammans med Fingrid. Senaste gången ministeriet utfärdade rekommendationer om begräsning av elförbrukningen var i början av 2000-talet. I och med att elmarknadens funktion förbättras och möjligheterna att tekniskt styra elförbrukningen ökar kommer dock behovet av information av denna typ att minska.
Tack vare de nya bestämmelserna om elmätning står Finland nu i främsta ledet bland världens utvecklade länder när det gäller tillämpning av tekniken för mätning och styrning av belastningen i eldistributionsnäten. Under dessa förhållanden ser regeringen för tillfället inget behov av att ändra bestämmelserna om mätning av elförbrukningen.
Helsingfors den 12 februari 2010
Näringsminister Mauri Pekkarinen
torsdag 25 februari 2010
Miljödelegationen
SFP:s miljödelegation ser som sin främsta uppgift att följa med den miljöpolitiska diskussionen både i Finland och globalt. Miljödelegationen arrangerar med jämna mellanrum tillfällen med aktuella teman och gäster. Mellan tillfällena förs e-postdiskussioner och därav denna blogg: nu kan alla vara med och föra fram sin syn på inte bara SFP:s miljöpolitik utan miljöfrågor i allmänhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)